Andreas Ekström: Google svartlistar fel

Publicerad | Andreas Ekström

Sökmotoroptimeringsbranschen lider svårt av sina mindre seriösa spelare. Och de stora sökmotorerna skulle vinna lika mycket på en större öppenhet kring hur de egna sökredskapen fungerar som användarna. Andreas Ekström, journalist, författare och Googlekritiker skriver på Teknikdebatt.se

Tweet

3 personer gillar debatten

0 personer gillar inte debatten

I juni 2009 drabbades IT-entreprenören Ted Valentin av googliskt godtycke. Ted Valentin äger och driver ett tjugotal sajter runt samma tema: Sushikartan.se, Hotellkartan.se, Cafékartan.se, Badkartan.se och många fler. De är vad de heter – praktiska sajter som hjälper användaren att hitta sådant som Eniro och Google fortfarande inte alltid lyckas så bra med, och framför allt: med ett delvis användargenererat innehåll och manuella kontroller som ska garantera att sökresultaten är aktuella, relevanta och rankade efter kvalitet.

Systemet fungerade. Kommersiellt blev det många bäckar små, med Googleannonser på vissa av sajterna. Snabbt ökad kännedom gjorde att besökssiffrorna steg stadigt. Ända tills den där dagen i juni, då de plötsligt störtdök.

Googles mäktiga algoritm visade inte längre vägen till Teds sajter.

Ted berättade:

”Sajterna är helt svartlistade på Google. Extra tråkigt eftersom det är nu i semestertider som de verkligen behövs. Badkartan.se t ex. Den hade 5 000 besökare om dagen när det var fint väder förra året. Nu ungefär en tiondel. Jag har starka indikationer på att de exkluderat sajterna på felaktiga grunder. Men att få dem att erkänna att de gjort fel tror jag är omöjligt.”

På ett diskussionsforum hos Google, där sajtägare kan ställa frågor kring hur sökningen fungerar, ställde Ted Valentin några raka och enkla frågor. Vad har jag gjort för fel? Varför är jag plötsligt borta ur söklistorna? Vad kan jag ändra på för att komma tillbaka?

Kommunikationen från Googles sida fungerade uselt.

Och den som skrev in ”sushikartan” i Googles sökruta hamnade på sajter som skrev om Sushikartan, men inte på själva sajten. Den som däremot skrev in adressen i sin webbläsare hamnade förstås rätt.

Det är bara det att folk inte gör så längre. Det visar Googles egen forskning: Folk använder hellre den sökruta som så gott som alla webbläsare har inbyggd, oftast som en ruta uppe till höger på skärmen. Och varför det? För att det är enklare. För att man slipper att skriva ”sushikartan.se” och i stället kan skriva ”sushikartan” eller till och med ”shusikartan” eller ”susihkartan” och ändå komma rätt. Google klarar ofta felstavningar också, vilket webbläsaren är allergisk mot. Vår ”söknavigering” är så beteendemässigt etablerad vi till och med ofta googlar på ordet ”google” i webbläsarens sökruta, hellre än att skriva in adressen för att komma till sidan. Sökordet ”google” var fyra på topplistan över vanligaste sökord på svenska Google år 2009.

Det är en mördande effektiv paradox som säger allt om Googles styrka: En vagt formulerad önskan i sökfönstret fungerar bättre än en exakt formulerad önskan i adressfönstret.

Ted kodade om. Tog bort länkar. Eftersom alla hans sajter gör liknande saker hade han, självklart, länkar till dem från varann. Fram och tillbaka, från alla till alla. Det vill säga precis sådant som Googles rankingsystem PageRank gillar. Men också är vaksamt inför: Det kan ju handla om fejksajter, som bara är uppslängda för att förstärka varandra, och inte för att bidra med något unikt innehåll. Sådana försök att bluffa sig upp i resultatlistorna förekommer ofta.

Ted sammanfattade:

”Som spindelmannen säger: With great power comes great responsibility. Med stor makt följer stort ansvar. I de flesta fall är Google extremt ansvarsfullt för att vara ett stort företag. Men på just detta område (svartlistningar) agerar de despotiskt. För mig har Google större makt än staten. Hamnar man i en konflikt med staten kan man i värsta fall lämna landet. Men med Google finns det inget riktigt alternativ. Löser det sig inte med dem så måste jag lägga ner min verksamhet.”

Sedermera löste det sig. Mer eller mindre. Och kvar fanns Ted Valentin och alla andra webbentreprenörer – fortfarande sysselsatta med att göra kvalificerade gissningar för att koda sina webbsidor tillräckligt googliskt.

Att hamna överst i Googles sökresultat är en hel vetenskap, en hel bransch som sysselsätter mängder av företag världen över. SEO. Search Engine Optimization, sökmotoroptimering. Ted Valentin ogillar den.

"Det som är irriterande är att det finns så mycket spekulationer om sökmotorer. SEO-branschen drar till sig lycksökare, folk som ger råd utan att veta vad de pratar om. Människor som rör sig mellan det vita, det gråa och det svarta SEO-tänket. Det vita är det schysta. Du gör din sajt så tydlig och bra som möjligt bara. Det är där jag vill vara. Det gråa är när du börjar gangstra lite, och kanske lägga upp lite fejklänkar och sådär. Det svarta är när du får folk som söker på en leksak att hamna på en sajt som egentligen säljer narkotika. Avsiktlig vilseledning."

Googles sökideal kan sammanfattas i ett ord: ovälde. Sökresultaten ska vara opartiska. Sakligt rankade. Odiskutabelt rätt ordnade efter matematiskt framräknad relevans.

Vilket fortfarande inte är möjligt att åstadkomma, rent tekniskt. Gång efter annan måste Googles och andra sökmotorers ingenjörer göra direkt redaktionella bedömningar: Är den här sidan bra? Är den till nytta? Är den relevant, eller ska den viktas lägre? Och vidare: Är det här fotografiet missklädsamt eller missvisande eller så ofördelaktigt att det blir kränkande för personen på bilden? Och är det i så fall skäl nog att ta bort bilden från bildsökmotorn? Omöjligt att koda. Sker det något olagligt på bilden? Omöjligt att koda.

Det är inte konstigt att internet är fullt av mer eller mindre skickliga gissare som sysslar med sökmotoroptimering.

Å andra sidan finns ju en fantastisk värdemätare på just sökmotorexperternas kompetens: Googla på de ord du finner relevanta för att hitta en sökmotoroptimerare. Du kan ju vara ganska säker på att den som hamnar överst i listan också är skickligast på sitt jobb.

Andreas Ekström, kulturjournalist på Sydsvenskan och författare till den nyutkomna "Google-koden".

Debattör

Andreas Ekström

(1 artiklar)

1 KOMMENTARER

• 

  kommentatör Kalle45,

  Citatet från Ted Valentin i artikeln är intressant. Instämmer att det finns fog för att påstå att privata företag (Google, Microsoft) har större makt än stater i den digitala världen. Tycker dock inte att det vore bra att en stat skulle ha den makt som citatet menar att Google har. Tycker inte det är bra att någon innehar en sådan makt. Det omkullkastar åtminstone för mig idealbilden av lika möjligheter i den digitala kontexten. Kanske är mina förhoppningar bara en naiv idealbild....