Lars-Arne Staxäng och Sten Bergheden, riksdagsledamöter (M)

Är vindkraft lösningen på framtidens elförsörjning?

Publicerad 178 dagar sedan | Lars-Arne Staxäng

Sverige har en mycket klimatvänlig elproduktion genom vattenkraft, kärnkraft och förnyelsebara energislag som vindkraft och biobränslen. 2010 tillförde vindkraften ungefär 3,5 T-Wh, medan vatten- och kärnkraften fortfarande är den helt dominerande elproducenten på ca 130 T-Wh per år tillsammans. Det rapporterades för några dagar sedan att Sverige redan nu är nära att nå EU-målet för 2020 på 49 % förnybar energi, vilket är väldigt positivt. I Sveriges fall ligger utmaningen i att ställa om transportsektorn från fossila bränslen till mer utsläppssnåla alternativ.

Tweet

2 personer gillar debatten

0 personer gillar inte debatten

Mot denna bakgrund ter sig Sveriges enskilda planeringsmål för vindkraften på 30 T-Wh år 2020, som skulle innebära en dryg åttadubbling av nuvarande (2010) vindkraftsproduktion, inte helt genomtänkt. Visserligen skulle Sverige kunna producera mer el generellt sett, men vindkraft kräver alltid reglerkraft, som vattenkraft eller fossila bränslen, för att kompensera bortfall av produktion de dagar det inte blåser. Grannländer som Danmark och Tyskland saknar god reglerkraft och efterfrågar därför i första hand import av svensk och norsk vattenkraft, och inte svensk förnybar el. Detta var situationen i mitten av november när den danska vindkraften stod stilla. Dessutom så måste vårt kraftnät byggas ut ordentligt om detta ska vara möjligt.

Energisäkerhetsmässigt är det av största vikt med en god mix av olika energislag – detta gäller även inom de förnyelsebara energislagen. Att ensidigt peka ut höga planeringsmål endast för vindkraften, när Sverige behöver mer stabil snarare än oregelbunden elproduktion, kan ifrågasättas ur energisäkerhetssynpunkt. Inte heller finns det några exakta siffror på vad vindkraftsutbyggnaden kommer att kosta skattebetalarna, men det kan röra sig om hundratals miljarder. Därtill medför kraftigt utbyggd vindkraft ökande konflikter mellan boende och vindkraftsbolag samt negativa konsekvenser för naturen.  Kommunernas lagliga rätt till vetorätt vad gäller vindkraftsutbyggnad ska finnas kvar, och de närboende måste få komma till tals så att naturkonsekvenser och konflikter kan minimeras.

För företag och hushåll i Sverige är det helt avgörande med tillgång till stabil och konkurrenskraftig el till lämpligt pris - en energiöverenskommelse över blockgränserna baserad på långsiktighet bl a med tydliga spelregler för framtida svensk kärnkraftsproduktion behövs. Detta samt omställning inom transportsektorn bör vara fokus i energipolitiken snarare än att fastna i överdimensionerade utbyggnadsmål för en instabil elproduktion som ingen vet vad det kommer att kosta.

Lars-Arne Staxäng (M)                           
Riksdagsledamot                        
Bohuslän                                

Sten Bergheden (M)
Riksdagsledamot
Skaraborg  

Kommentatör

Lars-Arne Staxäng

(1 artiklar)

5 KOMMENTARER

• 

  debattör Bernd Stymer, 176 dagar sedan

  Heja M

  God morgon M.
  Hög tid att vakna ur den törnrosasömn som elaka C-häxor har försatt er i.
  Hög tid att stoppa pågående vindvansinnet så fort som möjligt.
  Gör det nu!

• 

  kommentatör DBB085, 177 dagar sedan

  Lokaliseringen svår

  Redan på 1980-talet beräknade Krångede samkörningsbolag med hjälp av kraftbalansstudier på hela landet och vinddata att kraftsystemet skulle kunna iacceptera 28 TWh vindkraft och jag vill minnas att om man gick högre skulle spillen i vattenkraften bli onödigt stora. Spillt vatten är förlorade energi. Det handlar inte bara om att matcha när det blåser för lite utan också vadman gör med överskott av elkraft när det blåser för mycket. Vad gör man när det blåser och vattnet rinner till samtidigt? Kraftsystemet har i princip inte ändrat sig så särskilt mycket. lite produktion i kraftvärme har kommit till. En del kärnkraft har fösvunnit men man har effekthöjt annan. Utlandsforbindelser fanns men inte lika kraftiga som idag Man hade inte samma elmarknad men en samkörningsbörs.
  Att problemet skulle bli lokaliseringen och opinionsbildning visste man också. Svveriges vindtillgångar är inte dåliga men tillhör inte heler de bästa. inte heller. 30 TWh bör man grovt räknat kunna åstad komma med ca 1000 maskiner med 150 m svepdiameter och ungefär lika höga till navet och placerade på land i blåsiga områden med ca 10 diametrars inbördes avstånd. Vid kortare avstånd börjar de så mått att stjäla vind från varandra. Mer stöld ju trängre de står. Alternativt ca 1800 maskiner med 120 m diameter placerade med 10 diametrars lucka i blåsiga områden. Det är inte omöjligt att åstad komma detta men det kommer att ta tid, kanske några generationer, eftersom det alltid tar tid att vänja sig vid stora förändringar. Lokaliseringsproblem är inte enkla i en demokrati. Dessutom kommer det att kosta en hel del pengar. Den blåsigaster regionen i Sverige är västkustlandskapen. Men vindmäsigt ligger Norge bättre till.

• 

  kommentatör Evert_Andersson, 175 dagar sedan

  Felräknat?

  Om 1000 snurror ska ge oss 30 TWh, givet ekvivalent cirka 25 procent fullasttimmar i effektivitet, så ska varje snurras installerade effekt vara 14 MW. Känns som mer än en hund begraven här. Snarare en kennel. De vanliga i parker nu är ju 3 MW.
  Dessutom finns ingen konsensus om hur mycket vindkraft vår vattenkraft kan reglera. KVA's uppfattning är 10 TWh, men då får vi låta bli att exportera reglerkraft till Danmark och Tyskland.

• 

  kommentatör dvhu8efB, 177 dagar sedan

  Bra

  Läge att motionera om ett säkerhetsavstånd på förslagsvis 2,5 km mellan vindkraftverk och bostäder. I känslig topografi bör avståndet vara betydligt större. Detta kommer att innebära att antalet vidkraftsprojekt reduceras betydligt.

• 

  kommentatör Evert_Andersson, 177 dagar sedan

  Välkommet

  Detta är som musik för mig. Har länge hävdat att det faktiskt finns politiker i både riksdag och regering som förstår detta. Kom igen och gör er röst än mer hörd. Det behövs innan vi gått för långt in i denna återvändsgränd.