FSL vill behålla den kommunala vetorätten

Behåll kommunal vetorätt mot vindkraft

Publicerad 459 dagar sedan | Jonny Fagerström

Föreningen Svenskt Landskapsskydd (FSL), med i skrivande stund inalles ca 30 000 medlemmar inklusive anslutna föreningar och lokalföreningar, yrkar att den kommunala ”vetorätten” mot etablering av vindkraftsanläggningar må bibehållas i ograverad form.

Tweet

6 personer gillar debatten

0 personer gillar inte debatten

vindkraft
tillstånd
kommunal vetorätt

Grunder

Energimyndigheten har kommit ut med en rapport, ”Sammanställning konsekvenser 16 kap. 4 § Miljöbalken MB, daterad 2010-12-07”, vilken fått stort utrymme i media. Rapporten behandlar effekter av kommunernas remissansvar i tillståndsärenden för vindkraft, det s. k. kommunala vetot. FSL bestrider rapportens innehåll som osakligt och illa, om alls, underbyggt.

Planmonopol och planprocessen skall enligt Plan- och Bygglag, PBL, omfatta en demokratisk process som ger en eller flera kommunmedborgare möjlighet till att påverka utformningen. Som 16 kap. 4 § MB är utformad kan kommunen avgöra sin markanvändning all tid framöver. 

Detta torde vara gängse resonemang. Sverige är en demokrati och därför skall en grupp av drabbade människor, t.ex. turistnäringen, inte få orsakas skada och lidande för att en annan grupp skall nå fördelar, t.ex. i form av återbäring från produktion av ”grön” elenergi. T.ex. turistnäringen har, med relativt få anställda, större positiv inverkan på kommunal ekonomi än vad vindkraften kan få. Turistnäringen har större positiv inverkan även på samhällsnyttan än vad vindkraften kan få. Är kommuner med t.ex. turistnäring, med negativ uppfattning om vindkraftens påverkan politiskt inkorrekta, eller är det så att myndigheten och dess rapportskrivare anser, att demokrati är en alltför allvarlig sak för att överlåtas till kommuner med t.ex. turistnäring? 

Rapporten från Energimyndigheten är fylld av antydningar och innehåller hänvisningar till påståenden som av olika fantasifulla skäl inte verifieras eller kan verifieras. Det är ostridigt att referenser saknas. Rapporten saknar därför egentligt värde utan bör betraktas som ryktesspridning. Friskrivningarna från Energimyndighetens sida för rapportens innehåll skänker inte heller någon trovärdighet vare sig till rapporten eller till dess beställares syfte med densamma. 

Möjligen kan man känna viss sympati för rapportens förslag till klargörande för att undvika att vissa kommuner, som rapporten påstår, använder lagstiftningen som ett medel att pressa ut åtaganden om betalning från exploatörerna, i utbyte mot sitt medgivande till exploatering. Ett dylikt förfarande, som om det förekommer, har av statliga Boverket likställts med mutor. 

Rapportens förslag om att kommunernas remissansvar innebärande rätten att avslå en ansökan, det ”kommunala vetot”, skall vara förenat med ett krav på en motivering av ställningstagandet kan inte heller anses som rimligt, då det i så fall blir fråga om en sakdiskussion i högre instans. Vetorätten blir därmed överklagansbar dvs. inte längre något veto värt namnet. 

Att införa särskilda tidsbegränsningar ,inom vilka en kommun skall besvara en remiss, annars skulle kommunen anses ha tillstyrkt ansökan, måste även bestämt avvisas. God planering av livs- och boendemiljö får ta tid före vindkraftens egenintresse. Det finns ännu alltför många goda skäl till varför en kommun inte kan besvara en remiss inom viss tid, för att en sådan regel skall kunna vara acceptabel. Förslaget antyder otillåtet ministerstyre och övergrepp på den kommunala beslutanderätten. 

Kommunernas s. k. vetorätt är en omistlig utpost för demokratin, fast förankrad i medvetandet hos landets kommunpolitiker. Att som rapporten gör, ta upp en diskussion i syfte att ifrågasätta denna grundläggande trygghet för alla landets kommuninvånare, visar bara hur lite Energimyndigheten inser om betydelsen av ordet demokrati. Riksdagspolitiker har förhoppningsvis större förståelse för demokratins betydelse inför väljarna, än den Energimyndigheten uppvisar i sin pågående kampanj mot den kommunala vetorätten. 

Ity yrkar FSL att den kommunala vetorätten före etablering av vindkraftsanläggningar må bibehållas i ograverad form.

Debattör

Jonny Fagerström

(27 artiklar)

3 KOMMENTARER

• 

  debattör Michael Olofsson, 455 dagar sedan

  Ineffektivt

  De vindkraftverk som byggs är alldeles för dyra för den lilla el de producerar.

• 

  kommentatör MikaeLL, 457 dagar sedan

  I så fall skall vi införa kommunal vetorätt mot annan infrastruktur!

  Självklart så bör det kommunala vetot mot vindkraftverksinvesteringar försvinna eftersom vindkraftens utveckling är för Sverige en lika viktig investering för framtiden som annan typ av infrastrukturinvesteringar.Om det kommunala vetot mot vindkraftverksinvesteringar skall bestå då borde det rimligen också bli så att all annan form av infrastrukturinvesteringar också belades med kommunal vetorätt som motorvägsbyggen och järnvägsbyggen eftersom motorvägsbyggen och motorvägar med dess trafik är mer bullerskapande för sin omgivning än vad vindkraftverksparker är.Det intermittenta buller som däckljud ger i hastigheter över 70km/h är mer störande för folk än det svischande ljud som rotorbladen ger från vindkraftverken.

• 

  debattör Marianne Groth, 456 dagar sedan

  Håller helt med.

  Vindkraften ingår i vår framtida infrastruktur. Detta gäller intressen på nationell nivå. Det är viktigt att vindkraftverken byggs där förutsättningarna är bäst.
  Även turistnäringen använder väl el? Det är precis som att säga att vägar kan vi inte ha ihop med turism, de får finnas längre bort. Men då biter man sig nog i svansen.