Datalagringsdirektivet: Wikström ber om ursäkt

Publicerad 689 dagar sedan | Cecilia Wikstrom

Varje gång Europaparlamentet sammanträder i Strasbourg, så finns det utanför plenisalen ett bord med ett stort antal skriftliga deklarationer som vi parlamentariker kan underteckna. Deklarationerna behandlar vitt skilda ämnen och om hälften av parlamentets ledamöter skriver under en deklaration så antas den som parlamentets officiella ståndpunkt. Den blir dock inte lagstiftande.

Tweet

3 personer gillar debatten

0 personer gillar inte debatten

Jag skrev under deklaration 29 om pedofili, därför att pedofili är ett avskyvärt brott som måste bekämpas. Först senare insåg jag att deklarationen var mycket försåtlig och kan få helt andra konsekvenser än den avsedda.  I deklarationen finns en referens till datalagringsdirektivet och det står att dess omfattning ska utökas. Endast direktivets referensnummer står i texten och det saknades referenser till datalagringsdirektivet i all information om deklarationen som gick ut. Kort sagt: det var fruktansvärt lätt att missa.  Jag betraktar det som ett förargligt misstag som jag snabbt rättade till. Så snart jag insåg hur det låg till drog jag tillbaka min underskrift (detta var innan media uppmärksammade det hela så att jag skulle gjort en omvändning under galgen stämmer inte alls). Jag skickade dessutom ut ett mail till alla mina 735 kollegor i parlamentet och informerade om mitt misstag då jag befarade att andra kunde ha begått samma misstag. Och så var det. Ett 30-tal av mina kollegor tackade mig för mailet och drog även de tillbaka sina signaturer.

Det räckte dock inte. Efter en massiv kampanj av deklarationens förespråkare så lyckades deklarationen samla så många underskrifter som de behövde för att den skulle antas. Jag beklagar detta djupt då jag och mitt parti är, har alltid varit och förblir motståndare till datalagringsdirektivet.

Jag gjorde ett misstag och jag har rättat till det. Och jag vågar till och med säga att det kom något gott ur det då jag gjorde många andra uppmärksamma på vad som dolde sig i deklarationen och fick många av mina kollegor att avstå från at skriva under eller dra tillbaka sina signaturer. Men slaget förlorades ändå. Vem som vinner kriget är dock ännu inte avgjort!

Här kan det brev som jag skickade ut till mina kollegor läsas i sin helhet:

http://dekaminski.se/2010/06/den-luriga-eu-politiken-om-smile-29-och-nataktivism/#mepletter

Cecilia Wikström,
Europaparlamentariker (FP)

Debattör

Cecilia Wikstrom

(1 artiklar)

3 KOMMENTARER

• 

  kommentatör Caroline, 686 dagar sedan

  Normalt sett skulle deklarationen hållts öppen till och med september, men då man uppnått antal underskrifter som behövde så antogs den och deklarationen "stängdes". Nästa vecka under Strasbourgsessionen kommer vi att försöka öppna den igen. Vi vet att det finns fler parlamentariker som vill ta tillbaka sina underskrifter men som inte hann göra det. Deklarationen bör hållas öppen fram till det datum som sattes från början så att alla har chansen att dra tillbaka sina underskrifter om de så önskar.
  
  Om det trots allt inte ändrar på faktumet att över hälften av parlamentarikerna skrivit under och den antagits så blir den parlamentets officiella ståndpunkt, dock utan lagstiftande makt. Deklarationen kommer att hamna på kommissionär Malmströms bord då hon är ansvarig för dessa frågor. Att det sen skulle komma något lagförslag om det från kommissionen är inte troligt.

• 

  kommentatör Goran_A, 689 dagar sedan

  När det dyker upp "hets-jakts-lagstiftningar" bör man vara extra noggrann med att läsa vad det hela går ut på. Idag borde var och en känna till att bekämpande av t.ex. pedofiler och terrorister oftast är ett svepskäl för något annat.

• 

  kommentatör Kalle45, 689 dagar sedan

  Misstag kan vi alla göra, men som i alla sammanhang gäller det att ta del av det finstilta. Det bör inte minst vara viktigt i ert arbete. Uppskattar dock ditt förhållandevis snabba tillbakadragande av signaturen och att du genom ett mail påkallade andra ledamöters uppmärksammat gällande detta. Jag undrar dock vad som händer nu och hur fortskrider arbetet mot datalagringsdirektivet framöver? Man kan som du själv påpekar förlora ett slag, men ändå vinna kriget.