Ett hopplöst val!

Publicerad 633 dagar sedan | redaktionen

Mediefrågorna ligger långt utanför listan över valfrågor. Men är verkligen Sverige fulländat ifråga om demokrati och yttrandefrihet? Är radio och tv‐strukturen modern? Om inte, kan följande ske nästa mandatperiod?

Tweet

4 personer gillar debatten

0 personer gillar inte debatten

Public service:
• tv‐avgiften slopas och ersätts med skattefinansiering.

• Riktlinjer som tydligt sätter stopp för all slags kommersiell aktivitet (inte ens ”lite” sponsring eller produktpla‐ cering). ‐ Förvaltningsstiftelsen ‐ politikerryggsäcken för ps‐bolagen – ersätts av en professionell överstyrelse utan poli‐ tiska tillsättningar.

• SR ges ett skärpt demokratiuppdrag och återstartar utlandssändningar (Radio Sweden) i etern på digital kort‐ våg och mellanvåg. ‐ UR får större andel av public servicekakan; mer pengar och vidgat uppdrag på områden som inte kan ges till SR och SVT – eller kommersiella aktörer. ‐ UR får en egen tv‐kanal; Kunskapskanalen. ‐ UR ges uppdrag att utveckla publicistisk radio‐ och tv‐verksamhet för andra språk än svenska och samverka brett med det civila samhällets medier.

Kommersiell radio:

• De snedvridande koncessionsavgifterna avskaffas helt.

Den tredje mediesektorn:

• Den korrupta privatiseringen och kommersialiseringen av närradion stoppas.

• Närradion får resurser att utvecklas enligt utländska modeller till en riktig lokalradio ‐ community radio ‐ med de visioner som gjorts av Europaparlamentet och Europarådet 2008‐2009.

• Det statliga stödet till privatägd dagspress (550 milj kr/år) minskas kraftigt och resurser förs istället över till det civila samhällets medier (icke‐kommersiell radio och tv), som idag får 0 kr i stöd.

• Öppna kanaler får liksom i Danmark och Norge särkilt utrymme - must‐carry ‐ i digitala marknätet.

Sannolikt uppfylls inga av dessa visioner. Svenska rikspolitiker har nämligen inga kunskaper om medier i omvärlden. De slår sig till ro; Sverige ändå är bäst. Makten över deras tankar ligger hos karriärdrogade lagvrängare och räknenissar i departement och myndigheter.

Av 349 ledamöter i Riksdagen finns faktiskt bara en handfull som själva kan och vill något om radio och tv. Antalet är betydligt färre än det 40‐tal som behövs för att fylla de två utskott som berör medieområdet; konstitutionsutskottet och kulturutskottet. En omöjlig ekvation som speglar maktelitens repressiva tolerans; antalet kanaler optimeras medan innehållet bryr man sig inte om. Kvantiteten krossar kvaliteten. Näringsfrihet för ett fåtal går före yttrandefrihet för alla.

Ett eventuellt regeringsskifte nästa månad förändrar inget. Särskilt som socialdemokraterna, nu med Pagrotsky i spetsen, inte har satt några djupare spår i mediepolitiken de senaste tjugo åren. Just nu har vi två stela betongblock. Men när blockpolitiken misslyckas och miljöpartiet går i samman med flertalet allianspartier börjar det röra sig även i mediepolitiken. Vi gör ett nytt försök.

Christer Hederström

Redaktör för nyhetsbrevet PUBLIC ACCESS

www.publicaccess.se 

Redaktör

redaktionen

(86 artiklar)

0 KOMMENTARER