Ett ungt vårdbiträdes syn på äldrevården

Publicerad 609 dagar sedan | redaktionen

Som vårdbiträde finns det många faror som lurar i äldrevården, sådana saker som det gärna inte talas högt om. Jag har jobbat som vårdbiträde i tre års tid på ett privatiserat äldreboende i norrort och det började som ett sommarjobb. Det är så enkelt att stanna kvar, för när man precis har tagit studenten och vill flytta till ett eget boende så behövs en fast inkomst om man ska lyckas ta steget ut i vuxenlivet.

Tweet

8 personer gillar debatten

0 personer gillar inte debatten

Jag ser de här tre åren som en otrolig livserfarenhet, men jag är inte skapt för det här yrket. Det är svårt att ständigt vara omgiven av sjukdom och död men samtidigt känns det skönt att få vara där och förgylla de sista åren eller dagarna i någons liv. Det finns så många fantastiska människor inom äldrevården som verkligen ger sitt hela jag och är så osjälviska. Men det jag personligen har svårast att acceptera är de bristande hygienrutinerna, inte för de boende utan för alla dem som jobbar med eller har anknytning till äldrevården. 

Alla boende har olika bakgrund och sjukdomshistoria Dom kan komma från en vistelse på sjukhus efter att ha opererat sig eller så är det så enkelt att deras bostadsrätt inte har någon hiss i huset och att de inte längre är kapabla att ta hand om sig själva. Då kommer de till ett äldreboende så som min arbetsplats. 

Problemet för mig är att om det flyttar in en ny boende så genomförs inte alla medicinska tester för att se om en person bär på smittsamma sjukdomar som lätt kan spridas till personalen. Som t.ex. MRSA (multi resistenta bakterier, även kallad sjukhussjukan), som lätt sprids på sjukhus i gemensamma salar där patienter vårdas efter en operation. Om det är någon som har MRSA eller ESBL i den salen så är sannolikheten stor att de andra blir smittade. 

Risken finns även för oss i personalstyrkan på äldreboenden. För genomförs det inga tester så får vi inte använda vinylhandskar som man ska använda vid toalettbesök hos alla boenden. Istället så används vanliga plasthandskar som jag skulle jämföra med ett par vanliga fryspåsar som man har hemma i köket. Det ryktas om att de släpper igenom så mycket som 70 % av allt som du rör vid, så som nedre hygien, och för att motverka detta så tar många på sig dubbla plasthandskar men det har strikt förbjudits av cheferna, för det är slöseri med pengar.

Om jag som vårdbiträde skulle bli smittad av någon av de många sjukdomar som kan finnas på äldreboenden är chansen minimal att jag skulle få kompensation eftersom jag inte kan bevisa vart smittan kommer ifrån. Men då känner jag att är det inte min arbetsgivares uppgift att ge mig allt material som jag behöver för att undvika ett sådant scenario? Även i längden, eftersom nästan hela personalstyrkan struntar i att man inte får ha dubbla handskar eller tar med sig vinylhandskar ifrån en annan boende med bekräftad smitta, skulle det inte bli billigare om man bara köpte de bästa från början, både för boende och personal.

Ett annat moraliskt dilemma som jag kämpar med och som jag har försökt att uppmärksamma är alla lakan som ett äldreboende konsumerar. Om en boende med t.ex. hepatit c har ett sår på armen och råkar få blod på lakanet så ska vi ha speciella påsar tillgängliga som vi ska lägga ned tvätt i och skriva på en tillhörande etikett vad för smitta de är. Det är för att de på tvätteriet ska vara uppmärksamma på att hantera den tvätten med extra varsamhet. Men även efter en hygienutbildning där personalen specifikt tog upp avsaknaden av sådana påsar, så händer inget! Det betyder inte att det i framtiden inte kommer att dyka upp på min arbetsplats, men på ett så etablerat äldreboende så tycker jag att det redan borde ha uppmärksammats. 

Jag vet att när mina föräldrar blir gamla så vill jag att det ska få den bästa möjliga vård, så som jag vet många andra känner och vill för sina nära o kära. Min mening med artikeln är inte att smutskasta äldrevården utan belysa det som jag känner har kommit i skymundan, och det är personalen. För utan oss så skulle vården vara obefintlig. 

"Karin" 

Skribenten har valt att vara anonym för att undvika repressalier från sin arbetsgivare.

Redaktör

redaktionen

(86 artiklar)

0 KOMMENTARER