I Stockholms innerstad funkar bara pensionärscykling, men det har inte Tour-de-France-teamet uppmärksammat

Publicerad 724 dagar sedan | Rebecka Kring

I varje fall inte på de cykelvägar jag cyklar. Det funkar nämligen inte att bara bränna på som de gör, allt för många, Tour-de-France-åkare, VARJE MORGON. (Ni vet de som tävlar i att hinna först till jobbet med high-tech-cyklar och slim-dräkt?) Jag är livrädd, och förbannad, varje morgon. Hur perfekt jag än cyklar; jag håller mig så långt som det bara går till höger i cykelfältet (som för övrigt endast består av ca 1 meters bredd). Jag cyklar lagom fort och lagom långsamt, ändå är det ALLTID minst 20 st Tour-de-France-åkare som plingar ilsket åt mig och sedan kör om (så nära att jag nästa åker in i busken till höger på den lilla centimeter som finns kvar). Det gör mig skitförbannad. Jag förstår att de där människorna i sin speedo-cykel-dräkt med tillhörande fart-rands-hjälm vill kombinera sin tur till jobbet med att utöva sin hobby och på köpet få dagens motion. Men på vems bekostnad?

Tweet

2 personer gillar debatten

0 personer gillar inte debatten

Jag cyklar varje morgon från Lilla Essingen, via Norr Mälarstrand, förbi Stadshuset, förbi Operan, genom Kungsträdgården, ut på Birger Jarlsgatan för att så småningom anlända till mitt jobb på Linnégatan. För mig handlar min dagliga cykling inte nödvändigtvis om ansträngande motion, möjligtvis lättare vardagsmotion. Men vad det mest handlar om är lite frisk luft, möjligheten att kunna njuta av Stockholms vackra sida. Som man oftast missar på tunnelbanan.(Jag kallar detta för pensionärscykling). Men det går inte alltid så bra. När jag befinner mig cykelbanan på exempelvis Norr Mälarstrand (som är 1 meter bred för mig och 1 meter bred för mötande cyklist) vågar jag inte ens titta litegrann åt höger för att beskåda promenaden, med det vackra vattnet, med bryggorna som gungar, vattnet som kluckar upp mot stenarna. Nej för gör jag det (jag har provat) då är risken stor att jag hamnar 1-2 cm för långt ut i min EGEN körbana (notera: INTE i mötande cyklists körbana, utan i min egen) för att björnarna ska vakna, på riktigt. Då blir Tour-de-France-männen ÄNNU ARGARE och plingar ännu hårdare! (Ja, för det är oftast män, det hinner jag se trots att de kör närmare 70 km/h). För eller senare smäller det säger jag bara! Förr inte nog med att de kör om i 70km/ h, de kör gärna om när det kommer mötande cyklister! Crazy mother fuckers.

Nå, vem ska jag nu ålägga skulden för allt detta? Mig själv? Gör jag fel som försöker njutningscykla till jobbet? Kanske borde jag också kasta på mig speedo-dräkten, inhandla high-tech-cykeln och anpassa mig efter spelreglerna? Är det kanske Tour-de-France-männen det är synd om, som får stå ut med alla slow-motion-människor som cyklar i ”deras väg”?

Nej ärligt talat, jag tycker inte synd om dårarna – för det är verkligen dårskap. Det enda som i dagsläget lämpar sig på de små cykelvägar som finns är pensionärscykling, men de enda som inte förstått det är björnarna, AKA Tour-de-France-teamet.

I allt detta förefaller Stockholms Stads kommunicerade budskap om att vi ska ta cykeln överallt minst sagt komisk. De har bl a uppmanat att fler ska ta cykeln till exempelvis träningen. Men jag är lite orolig. Cykelvägarna känns redan överbefolkade. En enda till cyklist och den där Tour-de-France-killen kommer att mörda någon, av olyckshändelse? Vi får inte plats! Jag håller med om att vi ska cykla mer, ur ett miljöperspektiv. Stockholms Stads satsning på cykelplaneraren är också en fin tanke, men hur fungerar det i praktiken? Om vi ska få fler Stockholmare att byta ut sin smutsiga bil mot cykeln måste vi få förutsättningarna för det!

I dagsläget tycks Stockholms Stad inte ha råd med en enda till cyklist på de småttiga och fnuttiga cykelvägarna. Okej, kanske ser tillgängligheten lite bättre ut kvällstid, eller mitt på dagen när dårarna (och bilarna) måste vara på jobbet som vi vanligt dödliga. Men morgonen är en katastrof.

Vad är lösningen? Jag vet inte. Kanske finns det inte utrymme att bygga ut cykelbanorna överallt där man önskar, det verka uppenbarligen så. I en perfekt värld, givmild som jag är, skulle jag gärna ge Tour-de-France-teamet en alldeles egen cykelbana, en cykelbana för fortkörning, med generösa hastighetsgränser och med endast några få övergångsställen så att de slipper stanna så ofta. Jag skulle också noga markera detta område, med ett tydligt ”stolpstaket” som indikerar att ”Här kan du inte gå eller vardagscykla för då blir du ihjälkörd!” Det finns ju annars också stor risk för att de små stackars turisterna i vanlig ordning inte uppmärksammar att de just entrat en cykelbana mitt i sin njutningspromenad.

Men den enklaste lösningen jag kan komma på just nu lyder som följer: Fartdårar! Flytta er till bilvägen, och gör det nu! Där kan ni inte skada någon annan än er själva! 

Debattör

Rebecka Kring

(1 artiklar)

1 KOMMENTARER

• 

  kommentatör snajk, 721 dagar sedan

  Jag tycker extremcyklister borde cykla på bilvägar, det passar dem bättre.