Det är dock en omvändelse som inte imponerar. Vad värre är – det är inte första gången. Steg för steg har det varit samma visa med FRA där vi finner andra politiker som längs vägen varit kritiska men som ändå har röstat för.

Trots att de kränker vår rätt till ett privatliv på Internet.
Trots att det finns många namnkunniga kritiker på området.
Trots att dessa regler är ett slag i luften då det knappats hindrar verkligt kriminella.

Men det verkar räcka med det godhjärtade syftet att stoppa barnpornografin för att få parlamentariker att skriva under. Och då har man enligt min mening redan bekänt färg och satt ner foten för att målet helgar medlen – så är bilar med obligatorisk GPS-övervakning nästa steg för dessa parlamentariker?

Samtidigt är det många som inte har bekänt färg; vad tycker egentligen partiledarna om Datalagringsdirektivet med det gjorda tillägget? Med tanke på den diskussion som har varit de senaste åren har inte minst Alliansens partiledare all anledning att ta bladet från munnen och ta ställning till smile29 – det tror jag också skulle öka medborgarnas intresse av och medvetenhet om frågan.

Uppenbarligen finns mycket kvar att göra innan ledande svenska och europeiska politiker har en äkta övertygelse om värdet av att värna integriteten. Måtte konsekvenserna av datalagringsdirektivets utökade version vara en källa till sådan övertygelse. 

Christian Ottosson
Gruppledare för Centerpartiet i Huddinge
Christian@Ottosson.nu