Stefan Fölster chefekonom Svenskt Näringsliv

Politikerna läser mismatch som fan läser bibeln

Publicerad 384 dagar sedan | Stefan Fölster

Sedan vi på Svenskt Näringsliv släppte rapporten "Mismatch" har detta blivit ordet på allas läppar. Tommy Waidelich uppehöll sig särskilt kring ordet när han presenterade Socialdemokraternas budgetalternativ. Problemet är att de som nu uttalat sig inte verkar ha läst mer än titeln på vår rapport.

Tweet

8 personer gillar debatten

0 personer gillar inte debatten

mismatch
kompetensbrist

Det är givetvis bra när ledande politiker plockar upp ord som beskriver aktuella problem i den svenska ekonomin. Problemet är att de som nu uttalat sig inte verkar ha läst mer än titeln på vår rapport. Och framför allt, att de politiska slutsatser de drar starkt bör ifrågasättas.

Det vi menar med mismatch är att arbetslösheten är hög, samtidigt som det finns många obesatta jobb i företagen. Detta hindrar företagens expansion när konjunkturen går upp, och gör också att människor fastnar i arbetslöshet, trots att det finns företag som vill anställa. I vår rapport visar vi att denna mismatch aldrig varit större i Sverige än i dag, så långt tillbaka som det finns statistik för detta.

I den undersökning vi gjort som underlag till rapporten framgår att arbetsgivare i första hand besväras av att många sökande inte har de personliga egenskaper som krävs, ofta sådana som man normalt tillägnar sig under arbetslivet. Många unga lyckas inte skaffa arbetserfarenhet med enklare arbetsuppgifter och förblir därmed icke-anställningsbara för mer avancerade uppgifter. En annan viktig förklaring är att många sökande har utbildningar som inte efterfrågas av arbetsgivare. Alltför få har valt de utbildningar som faktiskt behövs. En tredje förklaring är att arbetsförmedlingen inte fungerar särskilt väl.

Bakgrunden till dagens mismatch står alltså att finna i arbetsmarknadspolitiken, och hur den under lång tid misslyckats med att nå uppsatta mål. Inträdeshindren till arbetsmarknaden har fått växa för höga, människor har erbjudits utbildningar de inte har nytta av och Arbetsförmedlingen har blivit allt sämre på att faktiskt förmedla arbeten.

Vilka lösningar ser då politikerna? Oppositionen har fört fram högre a-kassa, högre skatter och en återgång till mer AMS-åtgärder. Inget av detta har fungerat tidigare, tvärtom är det exempel på just den typ av misslyckad arbetsmarknadspolitik som tagit oss till situationen i dag. Regeringen å sin sida bollar över frågan till arbetsgivarna när den föreslår att företagen ska ta ansvar för att träna upp fler ungdomar.

Politikerna läser alltså mismatchen ”som fan läser bibeln”. De tolkar in vad som passar dem själva, istället för att ta problemet på allvar och tolka in det som passar de unga arbetslösa och företagen bäst.

För att minska mismatchen är det arbetsmarknadspolitiken som behöver ändras. Anställningsskyddets behöver bli mer flexibelt, så att unga som visat sig lämpade för ett arbete kan få stanna även när företag drar ner på personal. Samarbetet mellan skola och näringsliv behöver bli bättre, så steget in i arbetslivet underlättas. Det behöver ske en rejäl upprensning i floran av arbetsmarknadsutbildningar. Arbetsförmedlingen måste utsättas för konkurrens och fler privata aktörer tillåtas, så att fler krafter och idéer får i uppdrag att lösa arbetslöshetsproblematiken. Vi behöver startlöner som kan ge unga och nyanlända utan erfarenhet jobb – inte lönemurar som stänger dem ute.

Mismatchen har också övergripande samband med det lokala företagsklimatet – de regioner som har ett bättre företagsklimat har också ett mindre glapp mellan arbetslöshet och lediga platser. Även lokalpolitiker kan alltså göra mycket för att minska mismatch i sin region. De kommuner som företagen rankar som bäst på lokalt företagsklimat bör användas som inspiration och goda exempel.

Mismatch är ett allvarligt problem, som förtjänar en seriös debatt. Om det slutar vid ett nytt modeord gynnar det möjligen Svenska Akademin. Men det är knappast någon hjälp för den som varit arbetslös länge, eller för den som tröstlöst letar efter en kompetent sökande i ansökningar från människor med fel profil.

Stefan Fölster
chefekonom Svenskt Näringsliv

Kommentatör

Stefan Fölster

(4 artiklar)

4 KOMMENTARER

• 

  debattör Josef Boberg, 382 dagar sedan

  DEN SVENSKA MODELLEN...

  ...har sina UPPENBARA brister, tyvärr tyvärr... :cry:
  http://josefboberg.wordpress.com/2007/12/09/wi-tanker-mest-fel

• 

  debattör Gunnar Littmarck, 383 dagar sedan

  Mismatch, rigida system och fega chefer.

  Eftersom jag gillar dig Stefan stort sedan länge ska jag fortsätta att kritisera.
  
  (de jag respekterar och ser upp till, behandlar jag hårdast, det borde alla göra)
  
  Först kan alla enas om att det sjuka regelverk som gör att arbetstagare kan bryta ett anställningsavtal utan skäl eller turordning, till skillnad mot arbetsgivare, skapat en lägre livskvalitet för medborgarna, jämför med Danmark, där 60åringar säger upp sig om de inte trivs... Svenskt 70:tal har skapat 100.000:tals långtidssjukskrivna och kostat tusentals miljarder...
  
  Nu till kritik mot din organisation:
  
  
  Få vågar sätta sina ställningar på spel, få vill anställa den som är mycket bättre än de själva...
  
  Trots att företag, anställda och aktieägare skulle vinna på att alla ledande ställningar satt lösare än andra, så prövas de mindre, en liten åsiktsinavlad grupp sitter i pluttlandet Sveriges alla "storföretags" topp.....
  
  Vågar du testa om inte jag kan allt du gör bättre och till ett lägre pris?
  
  Hela karriären rasar för att man inte lärt och förstår allt om allt..
  
  (Que! allt om allt?... ja åtminstone så mycket kärnfysik så man vet att CO2-hotet saknar vetenskaplig bäring, vilket iofs inte ändrar det faktum att fossila energisystem inte klarar att skapa en global välfärd till 2050.)
  
  
  Kanske skriver jag en vettigare kommentar senare, nu leker jag med båten och bara flumskriver... Men försök gärna finna fel......... Lycka till....
  
  Häpp!

• 

  debattör Michael Olofsson, 383 dagar sedan

  Skrämmande människosyn

  Är det inte så att det naturliga urvalet gör att företag som inte kan attrahera personal blir utan? Det kanske finns en anledning till att de blir ratade? Den som inte betalar för arbetstid får bli utan personal. Se över arbetsmiljö. De anständiga företagre som internrekryterar och utbildar sin personal har inga sådana bekymmer. Det är inte bara att lipa och gapa att staten ska hjälpa, då kan staten själv bedriva verksamheten och behålla sina pengar själv.
  
  Menar denne herre att svenskar skall förvisas i träldom, att de som slutar nian skall beordras att ställa sig i fabrikerna oavsett om de vill eller inte? Återigen fungerar det naturliga urvalet och alla kan inte bli t.ex skogsmaskinsförare hur gärna de än vill. Detta stärker Svensk konkurrenskraft att vi får de bästa och mest motiverade skogsmaskinsförarna. Det finns mycket goda exempel på gymnasieutbildningar som leder till jobb där näringslivet tagit en aktiv del i utformningen av utbildningen.
  
  Tafsa inte på LAS. Som företagare vill jag att en person som jag har utbildat och investerat i skall stanna. Var skall pengar tagas ifrån till att betala "Vilda västern löner"?
  Ett lagstadgat skydd ger trygghet att kunna ta ett lån för att köpa en t.ex. SAAB. Den företagare som vill att ens svetsare sticker så fort det blir högkonjunktur kan räcka upp en hand. Det finns fortfarande de som ser långsikligt på relationerna på arbetsmarknaden och det ska inte sådana som Fölster förstöra för.
  
  Det är väl självklart att ett företags expansion i högkonjunktur blir sabbat när de har sparkat sin utbildade personal i lågkonjunktur? Tror de att man sitter hemma och väntar på att de ska ringa efter en?
  
  Grrrrr

• 

  kommentatör Stefan Edenborg, 383 dagar sedan

  Varför inte lösa problemen själva?

  Det som Svenskt näringsliv nu konstaterar är att aldrig har matchningen mellan tillgängliga arbeten och arbetslösa varit större. Och detta skyller man på dåliga politiska lösningar, både röda och blå. Svenskt näringsliv förväntar sig att samhället ska tillhandahålla olika specialister som ska passa in i företagens strukturer. Under de gångna decennierna har industrin vant sig vid att man kan rationalisera bort personal för att optimera vinsterna kortsiktigt, för att sedan när konjunkturerna vänder uppåt förvänta sig att fullärda medarbetare ska komma tillbaka.
  På den "gamla goda tiden" utbildade företagen själva den personal de behövde, då fanns det bara folkskoleutbildad arbetskraft att tillgå.
  Nej, sluta att klaga på den stat ni själva varit med att bygga upp och se till att utveckla våra ungas personliga egenskaper så att de kommer in på arbetsmarknaden och kan försörja sig själva. Vi vet ju att anställda på de 25 största företagen i Sverige genererar över 300 000 kr om året per person. Med de vinstmarginaler man håller sig med finns det gott om utrymme att själv ta ansvar för företagens personalförsörjning och inte kräva att samhället ska lösa det år er.