Västerdalbanan där Vansbro station ligger hotas av nedläggning

Rädda glesbygdsbanorna

Publicerad 363 dagar sedan | Hans Sternlycke

Till lördag 7.44 går ett tåg från Malung, 8.24 i Vansbro, 9.35 i Borlänge, för att 12.33 nå Stockholm för att demonstrera mot hotad nedläggning av Västerdalsbanan. Banan är inte ensam. 75 mil hotas av att rivas upp och lämna glesbygden utan transportmöjligheter i en tid när oljan sinar. Det är politikernas ansvar. Det är ekonomisk förstörelse att låta infrastrukturen förfalla. Finansministern är mer värd förundran än beundran.

Tweet

2 personer gillar debatten

1 personer gillar inte debatten

järnvägar
investeringar
underhåll

Den nybildade aktionsgruppen Rädda Västerdalsbanan har hyrt ett tåg för att åka från Malung på lördag för att demonstrera i Stockholm vid middagstid. Vansbro och Malung-Sälens kommuner kämpar för fortsatt persontågstrafik på Västerdalsbanan. Men man har inte stöd av sin region. Tåg i Berslagen vill ersätta med buss. Landstinget vill inte göra någon ny trafikbeställning. Trafikverket vill inte rusta upp banan. Det skulle kosta en miljard. Banan är så dålig att det var 27 rälsbrott på den förra året. Tågen har stått mycket på verkstad och fått ersättas av buss, men samma Itino-tåg fungerar bra på Fryksdalsbanan, Kinnekullebanan och för Krösatågen.

Västerdalarna alstrar mycket gods. Nu går det mesta av det på lastbil genom samhällena och stör, alstrar olyckor och sliter väg för tio kronor milen. Bara ökad tågfrakt skulle göra en järnvägsinvestering lönsam. Om de åtta milen söderut av Inlandsbanan återupprustades finge virkestransporterna norrifrån med tåg 15 mil kortare väg till Vänerhamn. Enligt Skogsforsk skulle energiflisen som finns att hämta efter Inlandsbanan kräva 2.000 tåg om året. Söder om Vansbro och uppe i Sälen finns det så mycket porfyr, ett hårt berg oöverträffat för makadam som Tyskland vill ha, att transporterna med det skulle kunna bli lika stora som på Malmbanan.

Sälenfjällen är Sveriges största turistområde med 60.000 bäddar. Nu bilar de flesta upp dit, men vägens kapacitet räcker inte till, och att bygga om den skulle kosta mer än att ordna en bra järnväg. Med sinande olja vore det framtidssäkrare.

Västerdalsbanan är inte ensam om sin situation. Trafikverket vill lägga ner 75 mil lågtrafikerad järnväg för att få anslagen att räcka. De är politikernas ansvar. Ute i Europa läggs dubbelt så mycket i underhåll per kilomer som i Sverige, och i Schwiz fyra gånger mer. Också ifråga om investeringar ligger vi botten.

Ändå påstår Anders Borg att det läggs alldeles för mycket på järnväg. Enligt svaren på Järnvägsfrämjandets enkät före valet ville Alliansen, även moderaterna, investera lika mycket som de rödgröna på järnväg i långtidsbudgeten. De rödgröna ville därutöver ha höghastighetsjärnväg. I budgeten 2010 började neddragningarna på investeringarna för att om några år vara nere i tredjedelen. Ett valbedrägeri.

Senast avslöjade Anders Borg sin okunnighet, när han inför kommun- och landstinspolitiker förklarade att världen lever över sina tillgångar, men inte Sverige. Här har vi brutit sambandet mellan koldioxid och tillväxt. Han tycks inte veta att vi exporterat koldioxidutsläppen till de länder som gör våra varor. Trafikens utsläpp bara ökar, och vägbyggena, som Förbifart Stockholm för 30 miljarder, ökar dem.

Inga järnvägarna kan läggas ner, när vi står inför oljebristhot. Skall Västerdalsbanan och andra glesbygdsbanor kunna räddas behöver nog finansministern utbildas eller ersättas. Det är inte klok budgethantering att låta infrastrukturen förfalla.

Hans Sternlycke

ordf föreningen Svenska Järnvägsfrämjandet

Debattör

Hans Sternlycke

(16 artiklar)

5 KOMMENTARER