Väck teknikintresse på nytt sätt

Publicerad 404 dagar sedan | Per Johansson

Det är vid det här laget en truism att svenska ungdomars intresse för teknik och naturvetenskap måste öka. Genom åren har en rad intitiativ tagits och insatser gjorts. Ändå pekar trenden för teknikintresset alltjämt nedåt. Kanske det är dags för andra än tekniker att ägna sig åt problemet.

Tweet

5 personer gillar debatten

0 personer gillar inte debatten

teknikintresse
ungdomar
utbildning

Det har alltid funnits en kategori som varit en given rekryteringsbas för utbildningar i teknik och naturvetenskap, nämligen de som tidigt visat fallenhet och intresse för dessa ämnen. De som redan på högstadiet vet, att de vill gå vidare till ett tekniskt eller naturvetenskapligt program. Av en eller annan anledning har dessa ungdomar tidigt upptäckt tjusningen och fascinationen med denna typ av studier.
 
Men hur är det med de som av sig själva varken ser någon tjusning eller känner någon fascination - som spontant bara tycker att naturvetenskap och teknik är "tråkigt", eller åtminstone oinspirerande? Det är uppenbart, att det i stor utsträckning är ur denna kategori som den framtida rekryteringen av naturvetare och ingenjörer måste komma, om samhällets behov ska kunna tillgodoses. På något sätt måste ganska många av dem intresseras för tekniska ämnen. Men hur - när de inte är spontant mottagliga för hur "kul" det är med teknik?
 
Jag tror att många av de satsningar som gjorts hittills, trots vissa framgångar, har lidit av en grundläggande brist. De har i alltför hög grad präglats av ett fokus på själva tekniken. Att teknik "egentligen" är intressant tas för givet. Och de som driver det är själva främst teknikentusiaster. Naturligtvis är det inget fel med det, men jag har själv ofta kunnat märka, att det inte alltid är så lätt för den som själv redan är genuint teknikintresserad, att förstå hur de som inte är det egentligen tänker om saken. Utgångspunkten är som regel att teknik är "självklart" intressant, bara man får upp ögonen för hur häftigt det är. I vissa fall fungerar det, ingen tvekan om det, men för många är det helt otillräckligt.
 
Mitt förslag är att organisationer med ansvar för problemet prövar en annan väg, en väg som har människan, oss själva, som utgångspunkt och inte tekniken. Med andra ord, ett sätt att väcka intresse som startar där alla tänkande ungdomar redan befinner sig. Det handlar om frågor som "Vad är viktigt i livet?", "Vilken roll vill jag spela i samhället när jag blir vuxen?", "Hur kan jag göra något bra för andra människor?" och så vidare.
 
Sådana frågor förekommer i retoriken kring kompetensförsörjningsproblemet, men de har mig veterligen hittills inte på allvar gjorts till den faktiska utgångspunkten när det gäller att klargöra varför teknik och teknikutveckling är bokstavligen livsviktigt. På vilket sätt kan teknikutveckling svara på ovannämnda frågor? Det duger inte med floskler och självklarheter. Man måste väcka djupa känslor och visa hur tekniken i samhället faktiskt har med dessa känslor att göra. Då kan man inte bara framhäva teknikens positiva sidor. Då måste man också erkänna vissa teknologiers möjliga destruktiva konsekvenser, annars framstår man som skönmålande eller i värsta fall lögnaktig. Återigen talar man då bara till de redan (nästan) frälsta.
 
Vad är då meningen med en sådan "öppen" utgångspunkt? Det är att befästa en insikt i och ett intresse för ,att det vi åstadkommer som människor, med teknikens hjälp, är de livsvillkor vi kommer att leva under i framtiden. Alltså: hur vill vi leva, egentligen? Vilken sorts teknik behövs för att vi ska kunna leva så? Samtalet börjar då inte i hur fascinerande tekniken är, utan i vad unga människor vill åstadkomma med sina liv.
 
Det gäller då att i ett lämpligt skede konkret kunna visa och pröva hur olika teknologier utgör intima delar av mänskliga strävanden och mänskliga relationer. Och just här behövs andra typer av pådrivare, sådana som är teknikintresserade och vet hur viktigt teknik är, men som inte själva nödvändigtvis är tekniker. Idealiskt vore samverkan i ett försöksprojekt mellan genuint teknikintresserade humanister/samhällsvetare med visioner och teknikkunniga med människocentrerade prioriteringar.
 
Teknik är ju inte bara teknik, inte bara "verktyg" och man bör inte dra all teknik över en kam. Teknik omformar alltid på något sätt själva verkligheten vi lever i och varje teknisk användning påverkar oss, mer eller mindre, som människor. Utöver ett i förlängningen nödvändigt intresse för teknik som sådan (hos den som till sist blir ingenjör) menar jag alltså, att först och främst behövs en insikt om varför teknik verkligen är viktigt. På något sätt behöver vi lära oss - och förmedla - att teknik inte är något självklart, utan något utmanande.

Per Johansson
fil dr

infontology.org

Debattör

Per Johansson

(1 artiklar)

0 KOMMENTARER